/ /

3 år

Kan inte riktigt förstå att det idag är 3 år sedan jag första gången opererade ryggen. Tiden har på ett sätt gått så fort, på ett sätt inte. För 3 år sedan visste jag inte vad jag hade att vänta mig. Samtidigt som ryggen har orsakat så mycket smärta, sorg och hopplöshet har den samtidigt givit mig väldigt mycket. Jag har genom min resa träffat många underbara människor jag annars inte skulle träffat, Hanna bland annat. Vi två har följts åt och peppat varandra när det varit jobbigt. Vi båda trodde aldrig i vårat liv att just vi skulle vara en av de få olyckliga som skulle drabbas av en komplikation. Man är ju alltid naiv och tror aldrig att det är en själv som ska råka ut för tuffa och svåra saker. 

27 februari 2003: Domen. "Din skolios har blivit 10 grader värre på 3 månader och kommer bara bli större. Jag rekommenderar operation". Den dagen hos Stig glömmer jag aldrig.
29 septebmer 2003: Första operationen med bakre fusion. 6 veckor hemma från skolan med en förjävlig smärta ingen kan föreställa sig mer än de som genomgått samma sak.
Februari 2004: Ryggen börjar göra ont igen. En smärta som stegvis blir värre. Börjar äta smärtstillande igen.
27 maj 2004: Halvårskontroll hos Stig. Inget ser fel ut på röntgenbilderna och jag känner mig helt uppgiven. Kunde jag inte bara få veta varför det gör så ont i ryggen. Stig tycker vi ska ge ryggen en chans att bli bättre över sommaren, om inte får vi tänka om säger han.
22 september 2004: Får komma till Stig. Ryggen är knappast bättre än i maj, snarare sämre. Enda utvägen är ytterligare en operation. Det känns inte ens jobbigt. Jag vill operera mig, bara smärtan försvinner.
16 november 2004: Operation nummer 2. Stagen tas först ut genom det gamla ärret och man ser varför jag haft så ont. Stagen hade helt enkelt inte läkt fast! Man öppnar upp mig från sidan och stabiliserar ryggen med skruvar och plattor. Ett revben tas bort och lungsäcken punkteras för att man ska komma åt. Vaknar på IVA och har ondare än någonsin. Det här var 10 gånger värre än första operationen!
29 september 2006: Ja, nu sitter jag här och tycker ändå ryggen är ganska bra. Kommer inte ihåg hur det känns att inte ha ont i ryggen. Det har blivit en del av mitt liv och förhoppningsvis ska ryggen bli helt bra nu när jag börjat träna. Det gäller bara att ha tålamod, vilket är lite svårt ibland. 

Visar lite bilder från före, under och efter operationerna. Kameran var med båda gångerna på sjukhuset och andra gången togs foton under hela operationen. Är rätt så sjukt att tänka att det är jag som ligger där. Bilderna är rätt så groteska så jag tänker inte visa de blodiga bilderna.  

1,2,3: Före-bilder.
4: Stagen man satte dit vid första operationen som sedan inte läkte fast.
5: Skruvarna jag har i ryggen nu som sattes dit under andra operationen.
6,7: På IVA, Intensiven, efter första operationen. Sitter på sängkanten. AJ!
8,9,10: Bilder från andra operationen.
11, 12: På IVA efter andra operationen. CPAP-andas. (Övertrycksandning)
13, 14: Ärren ett par dagar efter andra operationen.






  
#1 / / Hanna:

Det är svårt att förstår att detta faktiskt är något som man har gått igenom. Tack för allt Lina :)